I have so much to say, but I can't get it said. So many feelings I can't let out.

Seeing you, thinking about you, makes me feel so weird. I can't help it.

Just you looking at me at the same time I was looking at you was enough.

I couldn't help but smile. And you smiled back. My heart raced. It was love at first sight.

Tänk skulle det va så enkelt. Om kärleken va som på film. Man får den man vill ha, alltid.

Det är passionerat, romantiskt och lite si sådär passligt smörigt. Men jag älskar det.

Jag vill ha det som på film. Jag vill bli uppvaktad på ett romantiskt sätt. Ljus, rosor, allt det där.

Jag kanske låter kräsen eller något, men är verkligen "riktig" romantik för mycket begärt?

Jag tror faktiskt att alla tjejer älskar sånt, men är för rädda för att säga det. Begära det.

Eller kanske vi bara hoppas på att killarna ska fatta det själva. Är vi så naiva? Jag har ingen aning.

Det ända jag hoppas på är att romantiken inte dör ut. Och att gentlemännen finns kvar för alltid.